20
år har passerat sedan Michael Myers rymde från ett mentalsjukhus
och begav sig till den lilla staden Haddonfield för att döda
sin syster. Michael misslyckades och Laurie lever fortfarande, dock
under ny identitet i Kalifornien. Hon mår idag, trots mardrömmar
och alkoholproblem, relativt bra då hon är rektor för
en privatskola, har en tonårsson samt pojkvän. Då skolans
elever reser bort på Allhelgonahelgen beslutar hon sig för
att åter ta tag i sitt liv, d.v.s. glömma sin galne bror
och faktiskt inse att han omkom den där blodiga natten för
precis tjugo år sedan. Snart går det dock upp för Lauire
att hennes värsta farhågor besannats, Michel är tillbaka!
|
2004-08-08 Det här är den bästa uppföljaren, efter möjligtvis Halloween II, till John Carpenters utsökta klassiker. Stort plus (naturligtvis) att man lyckats få Jamie Lee Curtis med i filmen. Eller "lyckats få", faktum är att hon var den drivande kraften till att denna uppföljare överhuvudtaget såg dagens ljus. "The Queen Of Scream" (hon kom att kallas så efter att ha medverkat i ett flertal andra skräckisar efteråt) visar sig vara en välbehövlig injektion då de närmast föregående filmerna inte bjudit på särskilt mycket i skådespelarväg. Med sig har Jamie Lee Curtis andra bra skådisar, Josh Hartnett spelar hennes tonårsson och Adam Arkin hennes pojkvän. Handlingen är överraskande bra. Snitsigt att låta Jamie Lee Curtis karaktär återkomma, och det på ett bra sätt. Läskigt att inte veta om hon verkligen ser sin galne bror eller ej då hon lider av svåra hallucinationer. Då Michael Myers väl gör entre (tillsammans med det kusliga soundtracket) sitter man som på nålar. För en gångs skull en seriös och ond rysare innehållandes några äckliga mord. Det som skiljer de två tungviktarna (åtminstone om man ser till antalet uppföljare) inom skräckkfilmsgenren, Halloween och Friday The 13th, är dess mördare. Jag har alltid satt Michael Myers före Jason Vorhees. Det beror på att jag tycker Myers är mänskligare och därmed också otäckare, hans ondska känns glasklar. I Friday The 13th-filmerna vet man ju inte ens längre om Vorhees är människa eller monster, tråkigt. Lyckligtvis har inte Halloween-serien fallit i den fällan ännu, men i och med H20 så tar man ett steg närmare. Visst, Myers har redan tidigare varit svår att ta kål på, men inte som här då det nästan blir lite patetiskt. Vi har lärt oss att galningar/psykopater/mördare eller allt vad de nu är som är mänskligt har hög toleransnivå, men Myers måste nästan här beskrivas som omänsklig. Ni som sett H20 men inte nästa del i serien, för er så måste ju faktiskt Michael Myers framstå som omänsklig med tanke på slutet. Lyckligtvis får allt sin förklaring i början av Halloween: Resurrection. Annat är det med redan nämnda Friday The 13th-serien där Jason bl.a. kom tillbaka efter att ha fått sitt huvud klyvt av sin egen machete. En uppföljare som håller fanan högt och får oss Halloween-älskare att våga drömma om en ljus fortsättning för serien framöver. Michael Myers är tillbaka och visar att hopp och ondska aldrig dör, det bara vilar Johan Nord |
Halloween
H20: 20 Years Later Regi: Steve Miner 1998 Horror |
Halloween
H20: 20 Years Later |