Fanatisk Film - Recensioner

Gustaf är fet, lat och egocentrisk, men det är kanske inte så konstigt för han är katt. Han är jons ögonsten och bästa vän, trots att han snor jons lasagne och betraktar honom som en betjänt, men så en dag tar jon med sig odie, en hund, hem. Gustaf tål inte konkurrensen och lurar en natt ut Odie ur huset. Morgonen efter är Odie borta. Gustaf, som aldrig lämnar kvarteret annat än för att åka med Jon till veterinären (som Jon är kär i), tvingas korsa hela staden för att rädda Odie.

2004-08-18

Man har, när man gjorde denna film, valt att göra Gustaf i 3d men ha riktiga djur i alla andra roller. Problemet är att man inte löst gravitationen i alla scener. När Gustaf hoppar från hög höjd ner i sängen och på Jons mage borde sängen studsa till. Det gör den inte. En annan sak man misslyckats med är när Gustaf blir upplyft. Vid ett tillfälle har man misslyckats så kapitalt med att få det att kännas trovärdigt att varje barn i biosalongen kommer att vända sig till sin pappa eller mamma och fråga varför farbrorns hand försvinner in i katten. Det märks ganska tydligt att man bara har en fjärdedel av den budget som "Scoby-Doo" hade till sitt förfogande och att en klassiker som "Who Framed Roger Rabbit", trots att den har några år på nacken är mer genomarbetad. Det känns som om man hoppas att ingen ska märka felen. Man märker felen!

Storyn är inte heller den fantastisk. Den är väldigt förutsägbar och platt, men så är det ju sällan storyn som är det viktigaste i filmer med pratande djur, utan det är djuren som är själva poängen. Det ska vara sött och lite spännande, roligt och sentimentalt och mest av allt ska det vara söta djur som har stora äventyr, samarbetar med andra arter och som alltid hittar hem på slutet. Precis så är det även här. Inte ens kärlekshistorien mellan Jon och veterinären tillför några överraskningar.

Bill Murray är klockren som Gustaf och levererar träffsäkra, eller i alla fall charmiga repliker på löpande band. Dessutom får vi höra honom sjunga lite och det är ju aldrig fel.
Rösten till Nermal däremot är helt fel. Nermal ska ju vara en irriterande och söt kattunge, vilket han inte är i denna version, något jag kan leva med, men de kunde ju gett honom en lite "sötare" röst, för som det är nu känns det mest fel.

Detta är absolut inte en bra film men den är underhållande, småtrevlig och smålustig. Den levererar precis det man förväntar sig, varken mer eller mindre och jag tycker nog att de lyckats bra med karaktären Gustaf. Han är precis lagom realistisk och samtidigt lagom cartoonig. Man har gett honom ett klumpigt och lufsigt men kattlikt rörelsemönster som känns helt rätt. Samtidigt kan han göra saker som vore omöjliga för en riktig katt, särskilt om den ska ha Gustafs kroppshydda. Han plattas ut mot bakfönster på bilar, faller ut genom fönster och surfar på en bricka ner för trappor och allt detta funkar just för att han är i 3d.

Det känns som om man underskattat sin tänkta publik en hel del när man gjorde denna film, både vad gäller det visuella/tekniska och storyn men Gustaf är ju ändå en skön snubbe. Kanske kan filmen ändå vara värd att se... om du blir bjuden eller ser den på video, men att rusa iväg och se den på bio för 80 kronor är inget jag skulle rekommendera.

Tobias Eggeby