Fanatisk Film - Recensioner

I en nära förestående framtid har nya sociala former utvecklats. Det handlar om ett spel där man inte bara spelar en annan karaktär i vardagslivet utan helt enkelt kontrollerar en annan människas handlingar. Några ställer upp på att låta sig kontrolleras mot betalning, medan andra betalar för att få möjligheten att kontrollera. Det är i mångt och mycket en värld av fetischer och sex, där spelarna får chansen att leva ut sina perversioner genom andra. Men nu har ytterliggare en utveckling skett. Man kan nu få chansen att bli frigiven och benådad som dödsdömd mördare eller våldtäktsman om man ställer upp på att låta sig kontrolleras i det nya spelet – Slayer! Det är en brutal värld där det gäller att döda eller dödas, överlever man trettio spelsessioner återfår man sin frihet heter det. Nu står en man i begrepp med att lyckas för första gången med bara tre sessioner kvar till målet. Men kan man låta honom överleva eller vet han för mycket?

2010-01-24

I början av filmen tänkte jag genast på att själva tänket är lite av en vidareutveckling av spelet The Sims som, åtminstone för ett par år sedan, var omåttligt populärt. Man har tagit det hela ett steg längre och kontrollerar en livs levande människa, men i övrigt är det väl lite av samma sak. Man exploaterade lite av samma tankebanor i Surrogates och den dystopiska samhällsvisionen där folk inte längre går ut utan lever sina liv genom sociala spel eller Internet är faktiskt en ganska skrämmande tanke!

"en mycket sevärd film"

Men referenserna slutar inte där. Filmen är uppbyggd på ett sånt sätt att det inte alltid är helt självklart vad som är spel och vad som är verklighet. Man blandar fiktivt spel men verkliga händelser på ett ganska bra sätt. Det är inte lika skickligt utfört som till exempel i Cronenbergs magnifika eXistenZ, men heller inte lika förvirrade! Kommer man bara in i filmen är den trots allt ganska linjär i sitt berättande, även om den utspelar sig i olika verkligheter och på olika platser på tidslinjen då och då.

Vi får ett högt tempo och även om det finns eftertanke i bakgrunden kommer den inte riktigt upp till ytan på ett sätt som gör att det stör den visuella fasaden. Det är en bra visualisering av vad som skulle kunna vara verklighet och faktum är att filmen bara utger sig för att visa en framtid några år framåt i tiden utan att definiera den närmare. Detta gör att filmen förmodligen kommer att hålla sig fräsch längre än om man daterat den. Jag minns bara att man nyttjade ett enda årtal i den och det var enbart för att få någon form av referens punkt.

Tittar man på den bakomliggande filosofin ploppar filmer som The Running Man, Rollerball, Logan’s Run och The New Gladiators upp i skallen. Det är filmer som i mångt och mycket bygger på samma tema. Ingen ska kunna vara större än själva spelet och spelet ska kontrollera massorna. Här är det dock inte frågan om multinationella företag som delat upp världen mellan sig utan snarare om en enda mans önskan att vara Gud och skaffa sig en världheravälde. Det finns referenser både till Bill Gates, även om de är ganska subtila, och till Bruce Lees karaktär i Enter the Dragon, om än på en mer filmisk nivå.

Det som drar ner filmen, trots att den har mycket potential, är att man i slutändan gör det lite väl enkelt för sig och det är väl kanske det som skiljer den från fantastiska mästerverk som eXistenZ. Men trots detta är det en mycket sevärd film och en stabil actionrulle som helt klart rekommenderas till fans av alternativa verkligheter och framtidsskildringar!

Tommy Söderberg