Fanatisk Film - Recensioner

1957 drunknade en ung kille vid namn Jason Voorhees. 1958 mördades två stycken lägerkampsledare och 1962 försökte man öppna lägret igen fast då var det fel på bland annat vattnet. 1979 var det äntligen dags för Camp Crystal Lake att öppnas igen av Steve Christy, tillsammans med några nya ledare. De ignorerar varningarna de får av byborna runt omkring, mördandet börjar igen, vem är det som mördar och varför? Kommer någon att överleva mardrömmen för att kunna berätta historien?

2007-02-12

Detta är den första delen i en lång serie, vilket jag för min del inte alls har något emot. Jag tycker dock om när det händer mycket i en film och för mig kan jag inte säga att det gör det i denna del. Nu har ju jag bara sett en sådan version där det klipps precis när man ska till att se mordet och sedan efteråt så får man ser hur det se ut. Sådant drar ner betyget för mig oerhört mycket.

Skådisarna kan jag kanske inte direkt klaga på, dom gör ju det som förväntas av dem, vilket är att skrika och sen dö. Då behövs inte så mycket skådespeleritalanger. Speciellt kul är det ju att vi ser Kevin Bacon i en mycket tidig roll. Trots att han inte är med så speciellt mycket så ser man redan här hur bra han kommer att bli som skådis i framtiden. En annan karaktär som är briljant är ju byfånen Crazy Ralph som varnar folk hit och dit men ingen som tror på honom.

Själva morden var ju inte speciellt påhittiga utan oftast så använde man sig av knivar och dess like. Själv tycker jag att det finns så mycket mer sätt man kan döda på än med vanliga vapen. Fast ibland kan det räcka med det vanliga också och ändå bli bra. Många gånger tycker man att offrerna är så lama och korkade och borde inte kunna dö så lätt, man blir irriterad emellanåt, men jag antar att de måste vara dumma för att vi ska få se på när de dör.

Filmmusiken i denna del är ju helt lysande och väldigt enkel och det är nog det som gör den så oförglömligt bra. Sedan med Tom Savinis special effekter så kan det ju inte gå fel.

När man tänker efter på vad som egentligen hände då Jason drunknade så är det ju rätt förskräckligt. Man lämnar sina barn på ett sommarläger i god tro att de blir omhändertagna men som i detta fall där ledarna inte verkar orka bry sig utan bara ha tid för varandra, så vet i farao om jag själv skulle vilja lämna mitt eget barn på ett sådant ställe. Man får ju sig en tankeställare i alla fall.

För min del är inte detta den bästa delen utan följ med mig genom resten i både läsandet och skrivandet och bilda dig en egen uppfattning.

Linda Snöberg