Fanatisk Film - Recensioner

På en cirkus, eller snarare “sideshow” finns en liten, låt oss kalla det familj. Den består av en brokig samling ”freaks”, människor födda med olika typer av missbildningar och handikapp. De är inte släkt med varandra men bildar ett litet eget samhälle, med en egen kod, egna regler, lagar och en egen rättsskipning. När dvärgen Hans bryter sin förlovning med sin flickvän Frieda, också hon dvärg, och gifter sig med Cleopatra, en trapetsartist, välkomnar man henne in i kollektivet, trots att hon inte är ett ”freak”. Cleopatra är egentligen bara intresserad av Hercules, cirkusens starkeman och självutnämnde kvinnokarl, och de pengar Hans ärvt och vill absolut inte kännas vid ”freaksen”.

2004-11-30

När den här filmen kom, 1932, orsakade den stort rabalder och totalförbjöds på många håll. På andra ställen klipptes ungefär halva filmen bort innan den fick visas. Med dagens mått mätt är den dock mestadels ganska harmlös och bitvis snarare komisk än skrämmande med en övertydlighet i karaktärerna och en, i början, bitvis tafflig dialog, även om jag anser att vissa partier är riktigt obehagliga på något sätt.

Hans (Harry Earles) och Frieda (Daisy Earles) spelas av ett syskonpar som tillsammans med ytterligare ett par systrar kallades för ”The Doll-family” eftersom de alla var dvärgar och dessutom hade ett barnsligt, eller docklikt utseende. De är dessutom med i The Wizard of Oz som ”Munchkins”.

Flertalet av de ”freaks” som spelar i filmen var kända inom sideshows, burlesque och vaudeville och livnärde sig på människors nyfikenhet, en del med stor framgång. Vi har de siamesiska tvillingarna Violet och Daisy Hilton, som såldes och tvingades uppträda tills de var 23, då de med hjälp av en advokat blev sina egna. Därefter hade de en väldigt framgångsrik karriär, men den tog slut och de dog ensamma, saknade enbart av sin arbetsgivare. Schlitze, även kallad ”pinhead” på grund av sitt lilla och något spetsiga huvud, älskade att uppträda, bland annat med korttrick. Han hamnade, efter 30 år på sideshows och liknande, på ett hem av något slag men vantrivdes och blev sjuk, tills han fick ge sig ut och turnera igen. Han blev 80 år, men nog om det. (På den nyss släppta DVD:n finns en liten dokumentär om filmens skådespelare, som är väldigt intressant)

Vad är det då som är så intressant med denna film, förutom rent filmhistoriskt? Storyn må vara relativt enkel men den är ändå effektiv och vändningen mot slutet, när offer blir förövare är, tycker jag, väldigt bra. Dessutom är scenerna när freaksen väntar på sin hämnd, bidar sin tid, i skydd av nattens mörker och under trappor och cirkusvagnar, riktigt stämningsfulla och ganska obehagliga på något sätt och deras hämnd blir gruvlig.

Tyvärr tycks det ursprungliga slutet, som aldrig hamnade i slutprodukten, försvunnit för gott men det slut som är nu duger gott för mig och jag tycker faktiskt att det är väl värt att lägga en timme på den här filmen, för längre än så är den inte.

Tobias Eggeby