Tom
(Matthew Modine), är en affärsman som enbart tänker på
sin karriär och försummar sin fru Carol (Nancy Travis) och
deras son Brian (Max Pomeranc). Toms liv ändras drastiskt kan man
säga efter en bilolycka - han dör. Men kommer tillbaka som
en hund vid namn Fluke. Allt han vill är att få tillbaka
Carol och Brian men han går vilse när han ska försöka
ta sig hem, han blir adopterad av en hemlös kvinna och genom henne
lär hans sig att ta emot kärlek och även att ge kärlek
för första gången i sitt liv. Han lär sig att bli
en bättre människa när han förvandlas till en hund.
Efter att kvinnan dör så kommer Fluke i kontakt med Rumbo
en hund som han slår följe med. |
2004-04-09 Historien
är helt osannolik, men vad gör det? Den är väldigt
rolig, kan inte fatta varför en del inte uppskattar en sådan
här film. Den är underhållande och trevlig att titta
på. Fluke går t.o.m. några steg längre och
jag kan säga att jag tycker detta är en kanonfilm på
alla sett. Den passande musiken i filmen är väl utvald och är perfekt. Denna vackra, gripande film är garanterat gjord för att få oss att tänka till och även fälla en liten tår här och där. Samtidigt som man i ett annat ögonblick skrattar så man får kramp i magen. Jag var väldigt snopen att jag inte hörde något om den när den kom ut, hittade den av misstag när jag letade efter andra filmer. Jag måste erkänna att jag hade vattniga ögon vid många tillfällen genom filmens gång. Speciellt scenen där Fluke skrapar bort snön på sin gravsten för att se vad det stod på gravstenen är bara för mycket för att man ska kunna hålla tillbaka tårarna. Det är
sant att när en hund tittar på dig frågandes med
sitt huvud lite på sned, att man undrar vad som rör sig
inne i huvudet. Denna film kanske har svaret på den frågan,
det märker du när du ser den. Om du har förlorat någon
som du har älskat, vore det inte underbart om det verkligen var
som det är i filmen att man bli pånyttfödd som en
annan varelse på jorden. Linda Snöberg |
Fluke Regi: Carlo Carlei 1995 Komedi |
Fluke |