Recensions-exet sponsrat av

och vill du köpa filmen kan du t.ex. göra det här:

2010-12-18

Det finns klassiker, Disneys klassiker och så finns det Fantasia. Det var åtminstone det jag trodde innan jag tog del av den här filmen från 1940. Det är ingen film som är lik någon av de andra tecknande klassikerna från Disney, i alla fall ingen av de som jag har sett och det börjar bli ganska många vid det här laget.

Istället för en rolig film där humorn flödar och där handlingen intresserar, roar och underhållning är det istället frågan om en experimentell arthouse film skulle man nästa kunna säga. Man känner förstås igen Disneystuket över den, men det är ändå något annorlunda över den. För det första finns nästan ingen av de klassiska figurerna med, det är bara Musse Pigg som hälsar på i en episod, och det är väl just denna episod som är mest förknippad med Fantasia tror jag. Det handlar om trollkarlens lärling som är så lat att han istället för att hämta vatten själv fortrollad en sopkvast att göra det åt honom. Problemet är bara att han sedan inte riktigt vet hur man ska få den att sluta, vilket resulterar i en översvämning. En klassisk del av filmen som sedan refererades till i Disneys egen Trollkarlens Lärling som jag skrev om för ett tag sedan.

"en essentiell del av filmhistorien"

Det finns också andra delar av filmen som har en handling, till exempel där jordens skapelse redogörs för, åtminstone fram tills att dinosaurierna utrotades. Men det finns också mer abstrakta segment där man helt enkelt ska njuta och förbluffas över de bilder som skapats för att ackompanjera musiken. En introduktion till varje episod ges och det är nog tur det för en del av dem är så pass flummiga att man knappast skulle ha en aning annars.

På det hela taget var jag inte så förtjust i den här, det är inte riktigt vad jag är ute efter när det gäller Disney helt enkelt. Man kan förstås inte förneka att det är ett imponerande hantverk och att filmen, när den hade premiär, måste varit långt mer framgångsrik än vad den är idag. Den har inte åldrats särskilt väl och lite av filmens poäng är ju att utforska ljud/bild kombinationer under en tid när ljudfilmen fortfarande var ett relativt nytt begrepp. Det funkar inte riktigt längre men det är onekligen ett verk som har en fantastisk kulturhistorisk betydelse och det är kanske så man ska sen den numera, som en essentiell del av filmhistorien!

Tommy Söderberg