Recensions-exet sponsrat av

Vill du köpa filmen kan
du t.ex. göra det här:


Ledaren för en nazistsekt slår sina påsar ihop med en psykopatisk galning i jakten på en mytomspunnen relik, som ger sin ägare en legendarisk makt som de båda vill åt. De är dock inte de enda som fast determinerade att lägga vantarna på det uråldriga spjutet. Det är en grym maktkamp där deltagarna inte drar sig för att döda varandra på de mest bestialiska sätt. Samtidigt har en reporter bevittnat ett rituellt mord och anlitar en privatdetektiv för att lösa gåtans mysterium. Men de måste skynda sig innan även de blir offer för nazistsekten att offra.

2007-08-21

Liksom i Excreamer är filmmusiken något man genast lägger märke till. Det låter helt fel men samtidigt sätter detta genast den humoristiska och paradoxala tonen. Alla splatterfilmer behöver inte ackompanjeras av tung heavy metal eller dödsmetal, så mycket kan anses vara bevisat i och med den här filmens existens.

Det är politiskt inkorrekt och filmen gör också en poäng av att vara detta. Man skändar inte orden och även om det framställs som ironi eller sarkasm kan man inte ta miste samhällsatiren som genomsyrar mycket av filmen. Framförallt är det via nyhetssändningar som detta görs fullständigt klart för oss, det är absurda påståenden om samhället och regeringen, men tillräckligt verklighetsförankrade för att vi ska förstå precis vad som åsyftas. Det här är en av filmens allra största behållningar anser jag!

Men vad vore väl en underground film av det här slaget utan en del morbida och tämligen uppfinningsrika mordsekvenser där blodet skvätter rikligt omkring? Det är väl trots allt det som är den största publikdragaren kan man tänka och jag kan glädjande nog meddela att det ser förvånansvärt bra ut, mycket bättre än i föregående Excreamer! Jag får lite vibbar av norska Bread & Circus (Slakta Dem Alla) när jag ser filmen, inte minst när det gäller våldet. Det är absurt och humoristiskt, precis som det ska vara!

Men nog för att jag hade kunnat klara mig utan den, enligt mig, extremt smaklösa framställningar av tidelag, dessutom med en katt som avrättas och äts upp direkt efter akten. Lyckligtvis är det bara film, men jag kan inte påstå annat än att dessa scener väckte avsmak och avsky hos mig. Att det sedan förekommer ”vanlig” våldtäkt ett par gånger i filmen bekymrar mig inte alls lika mycket, visst är det märkligt vilka värderingar man har när allt kommer till kritan!? Dessa är naturligtvis också fiktiva och ganska våldsamma och man har inga problem att genomskåda dess trovärdighet. Penetration torde vara tämligen omöjlig i den ställningen om inte mannen är utrustad som självaste John Holmes!

Vidare framställs nazisterna, eller åtminstone dess ledare (usch vilken usel skådis han är) som en ganska patetisk transvestit. Det är visserligen tillräckligt absurt för att passa utmärkt in i produktionen, men inte är det särskilt politiskt inkorrekt i alla fall. Att förlöjliga nazismen är väl ungefär det enda gångbara skälet att ta upp ämnet idag. Missförstå mig inte nu, det är klart man ska ta varje tillfälle i akt att förlöjliga nazisterna, vare sig det handlar om avvikande sexuell läggning, som näppeligen passar ihop med tankarna av elitism man förknippar tredje riket med, eller något annat. Men att stoppa det i en rulle och blanda in termer om politisk inkorrekta budskap framstår för mig som lite paradoxalt!

Allt som allt en sevärd rulle, dock skulle det inte skadat att klippa ner den till genomsnittliga 90 minuter för att få lite bättre flyt i tempot.

Tommy Söderberg

Fantaside
Regi; Shane Mather
2007
Komedi/Horror

 

This Review in English:

Fanatacide