Michael
Moore är tillbaks och ställer viktiga frågor. Den här
gången inriktar han sig, lagom till presidentvalet, på Bush
och hans administration. Beväpnad med frågor som: Vad är
de bakomliggande orsakerna till kriget I Irak? Hur mycket visste Bush
innan attacken mot World Trade Center? Vad har Familjen Bush för
relationer till familjen Bin Laden? Hur kommer det sig att Bush jr.
fick makten över huvud taget? När kom man på att man
skulle kriga mot Irak och hur hänger Sadam ihop med Al Quaida?
Vilka är det som skickas i döden när USA drar ut i krig?
|
2004-10-23 Den här filmen såg länge ut att inte få någon distribution över huvud taget då Miramax, som producerat filmen, förbjöds distribuera den av sina ägare, Buena Vista (Disney-sfären). Detta på grund av att Buena Vista inte vågade stöta sig med klanen Bush. Som tur är vågade Lionsgate distribuera filmen. Michael Moore gjorde sig känd som en sluskig looser-typ som ställde jobbiga frågor till de människor som har makten. Nu är han känd och alla vet vad han går för. Hans ovårdade yttre och till synes obildade beteende är inte längre avväpnande. Makthavarna har lärt sig att vara försiktigare i hans närvaro. De vet att han är skarp och elak och kan få dem att framstå som de makthungriga skithögar eller idioter de antagligen är. Det är ett av problemen med den här filmen. Det andra problemet är att traumat från 9/11 är så stort i USA att han inte förmår gå riktigt så hårt åt makhavarna som han gjort tidigare. Om man jämför med filmen Bowling for Columbine där han, utan minsta ansträngning, lyckas få Charlton Heston, president för National Rifle Association att framstå som en smått senil anhängare av Ku Klux Klan, så är han väldigt tam den här gången. Han klämmer aldrig åt någon på samma sätt, även om George W Bush knappast framstår som sympatisk, eller smart för den delen. Moore har heller inte samma arsenal av humor den här gången, även om det är väldigt lustigt att se Brittney Spears säga att man ska stötta presidenten, samtidigt som hon ser extremt bimboaktig ut, och en hel del av de saker Bush klämt ur sig under åren är hysteriskt underhållande men filmen blir aldrig så träffsäker som Moores tidigare filmer varit. Något saknas. Nu menar jag inte att Fahrenheit 9/11 är dålig, eller tråkig. Den når bara inte upp till riktigt den nivå jag kommit att förvänta mig av Moore. Han är försiktigare än vanligt, vilket kanske kan göra honom farligare än tidigare för dem han ger sig på men det blir inte lika underhållande, inte riktigt lika underhållande i alla fall, men det är inte långt ifrån. Tobias Eggeby |
Fahrenheit
9/11 Regi: Michael Moore 2004 Dokumentär |
Farenheit
9/11 |