Fanatisk Film - Recensioner - Dragon Tiger Gate

Dragon (Donnie Yen) och Tiger (Nicolas Tse) är två bröder som har växt upp utan varandra sedan Dragon försvann hemifrån redan som barn. En lång historia av händelser under uppväxten har sedan utvecklat sig till att han blivit livvakt åt gangsterbossen Kun (Kuan Tai Chen), som faktiskt inte är så ond som ryktet säger. Tiger har å andra sidan har stannat hemma och tar varje tillfälle i akt att försvara de svaga och att bekämpa orättvisorna. Man skulle kunna säga att hans principer är oerhört hedervärda. Verkligheten splittras dock när den onde Kung-Fu Lorden Shibumi (Yu Kang) krossar brödernas far, demolerar skolan - Dragon Tiger Gate - som varit hans livsverk och dessutom dödar gangsterbossen Kun. Hämnd står för dörren och de båda bröderna, tillsammans med nykomlingen Turbo (Shawn Yue) beslutar de sig för en vedergällning. De lär sig nya tricks med hjälp av en mystisk mästare och ger sig in i kampen, en kamp på liv och död.

2007-10-28

Redan under förtexterna tydliggörs bortom alla tvivel att det här handlar om en filmatisering av en serietidning. Som sådan är den väl helt ok många gånger, den har tämligen tvådimensionella karaktärer, ett bildspråk som faktiskt skulle kunna ha varit hämtat ur serietidningarnas värld och ibland doftar det nästan lite serierutor över klippen och scenbytena. Detta är åtminstone sant i den första halvan av filmen, som tyvärr också blandas upp med allt för mycket bakgrundshistoria, som i och för sig kanske är viktig för handlingen men som drar ner tempot alldeles för mycket. Skulle man göra en uppföljare skulle detta problem förmodligen lösa sig per automatik.

Vad kan man mer säga om filmen, förutom att den är väldigt ojämn då? Jodå, fightingscenerna glimmar till vid några tillfällen och känns ibland riktigt innovativa och underhållande. Man kanske inte kommer upp i samma underhållande klass som Jackie Chan ofta lyckas med i sina komiska actionscener, men det finns inte riktigt likartade förutsättningar heller. Ambitionen måste ju ändå vara att få det att se ut som en serietidning och när man analyserar innehållet kommer man faktiskt ganska nära många gånger. Dock gör detta också att det inte alltid ser så realistiskt ut, så är du ute efter vackra wireflygningar och estetiska slagsmål a’ la Hidden Dragon Crouching Tiger eller Hero är det här helt fel film för dig. Dessutom får jag uppfattningen av att den här utspelar sig i en framtid eller åtminstone i vår egen samtid vilket kanske inte alltid är det vanligaste med Kung-Fu filmer.

Naturligtvis kunde man också ha en hel del att invända mot handling och såna saker, men jag tycker inte man behöver lägga så stort fokus vid det i en film såsom denna. Skulle man gå in i detalj och analysera dessa beståndsdelar skulle man förmodligen bara bli deprimerad, då det ofta är ganska dumt och tramsigt om man lägger handen på hjärtat och är riktigt riktigt ärlig mot sig själv.

Allt som allt måste jag, här i min slutplädering, sammanfatta och inta uppfattningen att filmen är på tok för seg för min smak. Den har dock några scener som väger upp detta och den är speciellt underhållande framåt slutet när själva slutfajten äger rum. För naturligtvis drabbar filmens hjältar ihop med superskurken i en dundrande slutfight där alla speciella tekniker kommer fram och där betongkonstruktionerna splittras i nästan vartenda slag på sant serietidningsmanér.

Tommy Söderberg