Vill du köpa filmen kan
du t.ex. göra det här:

2004-11-14

Efter att ha sett Nekromatik 1 & 2 och fått mersmak av Jörg Buttgereits filmer sökte jag upp den här rullen och satte mig att titta med stor spänning. Det en film med sju kortfilmer i en kan man säga. Sju kapitel, ett för varje dag i veckan, en löst sammanhållen film med samma grundfilosofi, allt handlar om självmord på olika sätt. Ibland är det riktigt artistiskt och ibland snudd på obegripligt. Det är säkerligen inte en film för alla och envar och den kräver en speciell sinnesstämning för att stå ut med. Ett ruttnade lik mellan varje veckodag sammanhåller filmen.

Det här är en tämligen abstrakt film utan en alltför linjär handling. Däremot är den tämligen påfrestande och deprimerande, är du ute efter humoristiska splattersekvenser är du fel ute, det här är inte roligt. Inte ens om man jämför med Nekromantiks svarta humor. Det här är en fest i makabert filmskapande med stil och klass. Bild och ljudkombinationerna som är en av de starkaste sidorna i Jörgs filmskapande, kommer även här till sin rätt och gör att det som först tycktes tråkigt och vulgärt sammanfogas till en trevlig och njutbar kombination. Detta förstås under förutsättning att man står ut med den något bisarra handlingen.

Att filmen är öppen för tolkningar står helt klart och det är kanske en del av dess styrka. Ingenting är helt självklart och det är den egna uppfattningen som är den enda sanna meningen med filmen, oavsett om man anser det vara ett poetiskt epos om vår egen dödlighet eller bara en samling deprimerande bilder.

Tommy Söderberg