Fanatisk Film - Recensioner - The Dead Will Tell

När Emily (Anne Heche) får en förlovningsring av sin nyblivne fästman Billy (Jonathan LaPaglia), trots att det bara var en månad sen de först träffades, börjar mystiska saker att inträffa. Hon ser syner av en ung kvinna som tycks försvinna lika fort som hon uppenbarat sig. Undan för undan förstår hon att något är fel och börjar undersöka saken närmare. Kvinnan visar sig vara Marie Salinger (Leigh Jones) som försvann 1969, allt man fann av henne var ett finger med förlovningsringen på, den ring som numera pryder Emilys finger. Ska sanningen uppdagas eller är det alldeles för sent?

2007-08-19

Den här TV-filmen håller förhållandevis hög kvalité och det finns få saker som faktiskt avslöjar dess mindre smickrande ursprung. En sak är det frekventa användandet av fade out och fade in som är ett brukligt sätt att transportera sig mellan scener på i den här typen av produktioner. Kanske kan man också skylla det något lama genomförandet av storyn på ursprunget men på det hela taget känns det ganska stabilt. Det är bitvis spännande men man är numera så bortskämd med just den här typen av storys, kanske framförallt från Asien, att man blivit lite avtrubbad.

Anne Heche funkar dock utmärkt i titelrollen, hon känns så där lagom desperat att få reda på sanningen men trots allt inte beredd att gå över vilka lik som helst. Desperation med måtta skulle man kunna säga och det finns hela tiden en balansgång mellan lusten att lösa mysteriet och förhållandet med Billy. Jag kan inte påstå att det sprudlar originalitet över detta men det känns i alla fall fräschare än vad många av de andra skådespelarna har att jobba med. Anne Heche är dessutom inblandad i produktionen så det kanske har något med saken att göra. Andra skådespelare värda att omnämna är förresten Kathleen Quinlan, Eva Longoria och Chris Sarandon.

Trots att filmen behandlar spöken, eller åtminstone synerna av dessa övergår den aldrig till att bli riktigt övernaturlig. Det finns inget universalmedium som känner till alla svaren och heller ingen (tack och lov) ockult bokaffär som huvudpersonen kan söka hjälp i. Ni som sett några filmer av det här slaget vet precis vad jag syftar på. Det blir åtminstone en kliché mindre att visualisera på det viset. För handen på hjärtat, den här filmen bygger sina grundvalar på just de klichéer som andra filmer redan nött ut.

Men även om själva historien som tidigare nämnt inte är vidare originell så duger den gott som en och en halv timmes förströelse. Det är tämligen välgjort med tanke på ursprunget och det är trots allt faktiskt ganska upplyftande med den här typen av, inte allt för tillkrånglad, deckare där man är ute efter att klura ut vem mördaren är, utan en massa gore och närgånget våld. Det finns också en viss tillfredställelse att hålla jämna steg med utredningen och inte få en total överraskning när mördaren avslöjas.

Tommy Söderberg