Fanatisk Film - Recensioner

Danny (Jet Li) är en ung kines som verkligen inte lever som en ung man bör. När han var liten blev han tillfångatagen av en mycket elak man vid namn Bart (Bob Hopkins) som berättade för Danny att han hade hittat honom på gatan och att ingen brydde sig om honom och att det inte heller fanns någon som letade efter honom. Bart har uppfostrat Danny till att vara som en attackhund som inte vet något annat sätt i livet än att göra det som sin husse vill att han ska göra. Danny är inget husdjur, han är en mördare. Bart gav honom mat, kläder och husrum så han ska vara tacksam och tjäna sin läromästare.

2005-08-26

Detta är ett mästerverk, rolig, rörande och brutal på samma gång. Den har fantastiska skådespelarinsatser, underbar handling och rörande scener. Bra foto och ljudeffekter, utmärkta fajtingscener, fast en aning likadana i min syn att se på slagsmålen i alla fall. Mycket bra dramatisk handling och en väl vald rollista gör detta till en mycket underhållande och sevärd film.

Jet Li gör sin roll helt lysande, han visar oss att han inte bara är en slagmaskin, utan att han verkligen kan agera framför kameran när det gäller att visa känslor. Han gör en enastående prestation där vi först får följa honom som en stum, möjligen mentalt handikappad person och för inkompetent för att fungera på utsidan av ett liv i våldsamheter. Men det finns en människosjäl fångad djupt under ytan, medan det yttre ger oss en annan bild av en lugn fasad, fårat ansikte och sönderrivna kläder. Skyll inte på Jet Li för att han är uttryckslös som hund, några hundar är ju mer uttrycksfulla än andra och orientaliska personer gömmer en massa känslor bakom sina tydligt ej rörande ansikten. Detta är också vad Jet Li gör. Men titta djupt in i hans ögon och du kommer att se en regnbåge av minnen och känslor. Utomordentligt jobb.

En dag när Danny möter en äldre gentleman, Sam (Morgan Freeman). Blir det hans första steg i rätt riktning om att ens få ett anständigt liv. Danny börjar inse att det finns ett liv utanför helvetet och buren… ett anständigt liv med normala människor. Sam är styvpappa till en 18 årig tjej vid namn Victoria som kommer att spela en stor roll i Dannys liv i form av att visa honom en massa nya grejor som t ex färsk frukt, kyssar på kinden och glass. Danny vet något om musik och genom den kommer han ihåg hur han hade haft det innan han blev Barts hund. Är ett vanligt liv möjligt för Danny eller kommer han att gå tillbaka till sina vanor som en tränad attackhund?

Genom att välja Morgan Freeman för den här rollen har man gjort ett extremt bra val, han ger djupet i filmen som så väl behövs på alla plan. Rollen som den blinde Sam skulle ha kunnat vara vilken som helst, men han förvandlar rollen till själen i filmen som bär oss genom de seriösa inslagen. Han får även ut det bästa vi någonsin har sett av Jet Li som bevisar att han kan så mycket mer än att bara vara en slagskämpe.

En rolig scen är när Sam berättar för Danny att mat pratar med en och så bankar han på en melon för att höra den säga… Ja jag är mogen - typ.

Kerry Condon som Victoria är sötma, oskyldighet och kärlek för Danny, fast enbart som en syster och från hennes sida, kärlek för en bror. Det är en grej som gör den här filmen så stor också, att det inte blir en massa kärlekskrafs utan att nivån stannar med att bara vara vänner.

Bob Hopkins passar även han som Bart, den elake hussen till Danny, men jag tycker att han spelar över på många ställen. Hans motto i livet verkar vara… Ta dem unga och möjligheterna är oändliga.

För att jag skulle kunna ge den här filmen toppbetyg så skulle det behövas ändras en del grejor i form av:
1. Lite mer tid för att gå tillbaka till människa från att ha varit hund hela sitt vuxna liv.
2. Bob Hopkins skulle inte ha spelat över i en del scener och slutligen
3. Närkampsstriderna var rätt så enformiga, kändes som att man såg samma scen om och om igen.

Det finns alltid hopp om en ny start, även för en hund som gör elaka saker för sin Husse.

Linda Snöberg