Fanatisk Film - Recensioner

Syskonparet Ellie (Christina Ricci) och Jimmy är på väg hem en sen kväll. De är föräldralösa sen en tid då deras föräldrar omkommit i en trafikolycka. Nu sitter de i en bil, sent på kvällen, på Mullholland Drive. Plötsligt hoppar något ut framför bilen, träffar vindrutan och Ellie och Jimmy kommer över på fel sida vägen, kör på en mötande bil som kör av vägen och rullar ner för en brant. Bilen blir liggandes upp och ner. När chocken lagt sig något springer Ellie ner för att se om den andra föraren är skadad. Alla tre blir överfallna av något, polisen tror att det är en björn eller en puma, den unga kvinnan i den andra bilen blir svårt lemlästad och dödad och de båda syskonen blir lindrigt skadade. Nästa dag när Ellie kommer till jobbet drar hon till sig alla mäns blickar och även Jimmy, som är en av skolans hackkycklingar börjar väcka viss uppmärksamhet hos flickorna. Jimmy är dessutom övertygad om att det var en varulv han och hans syster blev överfallna av.

2005-04-17

Kevin Williamson, som bland annat skrivit den genrehyllande Scream, som när den kom blåste nytt liv i den amerikanska skräckfilmsproduktionen (på både ont och gott), har här gett sig på varulvsmyten tillsammans med Wes Craven (som väl knappast behöver någon presentation). Eftersom jag tycker att Scream var en lyckad blandning av humor och spänning som dessutom lyckades vara både hyllning till genren och en del av den, men Williamson även ligger bakom en del riktigt dåliga manus (I Know What You Did Last Summer är väl ett skolexempel på det) visste jag inte vad jag skulle förvänta mig. Det innebar antagligen att jag inte hade några förväntningar alls, vilket ju är optimalt när man ser en film. Att jag såg den på en förhandsvisning med kanske 20 andra gör ju inte saken sämre.

Till en början känns Cursed lite som en mer mainstream tolkning av de teman som behandlas i den ypperliga varulvsfimen Ginger Snaps, men den känslan ger snart vika och filmen blir allt mer mainstream och allt mer inriktad till en tonårspublik.

Även effekterna börjar bra med klassiska tekniker som välgjorda dockor (nej jag menar inte stopmotion nu utan puppeteering) och liknande men blir allt sämre med en större andel digitala effekter allt efter som. Nu är jag ingen rabiat motståndare av digitala effekter men däremot av dåliga digitala effekter och sådana förekommer helt klart i denna film.

Ett annat stort problem för hela varulvsgenren är att visa varulven. Det blir nästan aldrig skrämmande när man får se varulven för mycket och noggrant och om den då dessutom påminner mer om en förvuxen ewok än en varg förtas en hel del av stämningen.

Nu är detta inte en dålig film trots de negativa kommentarer jag just framfört, utan faktiskt en ganska underhållande skräckkomedi med en stor dos av action, en del riktigt vältajmade hoppa-till-scener och en lagom dos av oengagerande spänning. Hela filmen bör nog betraktas som något av en parodi på varulvsgenren, vilket är synd då den kunnat bli riktigt kuslig om man bara valt en annan väg efter den ganska bra inledningen.

Den är helt klart underhållande, men väl lättsmält och oengagerande för att få något annat än ett medelbetyg. Sevärd men inget man behöver lägga allt för stora summor på att komma över.

Tobias Eggeby