Fanatisk Film - Recensioner

Rachel har en speciell förmåga, hon kan flytta saker med hjälp av tankekraft. Fenomenet kallas telekinesi och uppstår då hennes känslor kommer i svalning. Då Rachels bäste vän tar självmord efter att ha blivit bedragen av en kille, blir skolans tuffa grabbgäng rädd för att hon ska snoka och ställa till det för sin polare. De bestämmer sig för att få henne att hålla mun, och det gör hon - men resten av henne börjar bubbla av diverse känslor. Killarna bjuder/lurar Rachel på fest så att de kan jävlas med henne en sista gång, omedvetna om vilka krafter hon bär på och som släpps lös då hon blir upprörd…

2004-09-12

Den obligatoriska uppföljaren. Det mesta är sig likt, förutom då att Carrie är utbytt mot Rachel och spelas av Emily Bergl. Hon är för övrigt bra i rollen. Det visar sig finnas ett samband (vad annars?) mellan filmernas både huvudkaraktärer Carrie och Rachel. En bit in i filmen får vi veta att de två är halvsystrar och att de ärvt telekinesin från sin far. Inget konstigt med det. Roligt också att se Amy Irving dyka upp i uppföljaren. I Carrie spelade hon tjejen som överlevde blodbadet på skolbalen. Hon fick alltså nästan sätta livet till trots att hon var den som tillslut försökte hjälpa sin jämnårige mobbade kamrat genom att se till att hon fick en kavaljer på balen. I Carrie 2 är hon vuxen och den person som försöker hjälpa Rachel, eller åtminstone försöka att få henne, att lägga band på sina krafter.

En sak som förvånande mig var slutet. I och för sig var det lika i den föregående filmen, men jag trodde inte på en upprepning. Filmen är snäll rakt igenom, med undantag för de sista minuterarna. Då svänger det tvärt och blodbadet blir ett faktum. Huvuden trillar och pilar genomborrar ungdomarnas kroppar. Dessutom så påminner en scen om den i Hellraiser 3, det har med Cd-skivor att göra. Geggigt.

Banal med tanke på att manuset nästan är identiskt med det i ettan. Lyckligtvis är skådespelarna hyfsade och det blir trots allt lite spännande. Utskälld av de flesta, men inte så "genomrutten" som det sägs. Klarar godkänt.

Johan Nord