Fanatisk Film - Recensioner

Ben spelar Archlord – ett onlinerollspel, och är riktigt bra på det. Hans karaktär Ben X har nått till nivå 80 och det är… typ… högt! Det betyder att han är väldigt mäktig i spelet och synnerligen respekterad. I verkliga livet är det dock annorlunda, han är mobbad för att han är annorlunda, väldigt annorlunda. Ben är nämligen autistisk och förstår sig inte riktigt på världen, han måste lära sig saker som andra människor tycker är naturliga och tvinga sig till att vistas på svåra platser som till exempel skolan där han hela tiden utsätts för kontakt med andra människor. I spelet är han mäktig och respekterad, i verkligheten det omvända, tills en dag när hans vapendragare från spelet – Scarlite kommer in i hans verkliga liv. Nu är det dags att säga ifrån, nu är det dags att visa mod!

2009-03-19

Eftersom jag inte hade läst på blev jag initialt överraskad över det flamländska språk som talas i filmen. Det är ett riktigt fult språk i mina öron, men det är ju inte det viktigaste när man tittar på film, huvudsaken är ju att man förstår och det tar ju undertexterna hand om. Det dröjer heller inte länge förrän man totalt glömt bort flamländskan och helhjärtat sjunker in i filmen och dess handling.

Redan under förtexterna är det tydligt att spelet kommer att ha en mycket central del i filmen då dessa integreras på ett bra sätt in i spelmiljön. Det dröjer heller inte särskilt länge innan man förstår att Ben inte riktigt är som alla andra även om det inte direkt uttalas vad det är som är annorlunda med honom. Är man någorlunda bevandrad i generell autism och då Aspergers syndrom i synnerhet tar det dock inte särskilt lång tid innan man lägger ihop två och två. Greg Timmermans, som spelar Ben, gör ett imponerande intryck och en rollprestation som, i sammanhanget, utan vidare kan jämföras med den bedrift Dustin Hoffman levererade i Rain Man! Frågan är förresten om inte Greg Timmermans gör det ännu bättre då det är mindre hollywoodiserat och mer verklighetstroget genomfört här.

Även visuellt är det imponerande, man blandar den miljö Ben upplever i spelet med den verklighet alla andra runt omkring honom upplever och man förstärker också hans perception genom att visuellt fokusera på enskilda detaljer i den stora helheten då det är en del av symptomen – att kunna lägga märke till de allra minsta beståndsdelarna men ändå inte kunna greppa helheten. Man tydliggör också behovet av att följa fasta rutiner och oförmågan att förstå sig på känslor och andra människor.

Men filmen handlar mer än om Aspergers syndrom även det naturligtvis är viktigt. Det är också en film om utanförskap generellt sett och det är inte lätt att översätta många av de problem Ben lider av till ”normala” förhållanden med ”normala” mobbningsoffer. Lärare som inte ser vad som sker och kanske heller inte riktigt förstår vad som händer, kanske saknar utbildning om barn/ungdomar med särskilda behov och så vidare. Tragiken och orättvisan i att det faktiskt är offret som delvis straffas av samhället och får flytta på sig, byta skola eller liknande, medan mobbningsutövarna inte går att komma åt. Kan filmen bara väcka en enda människa till att inse vad som händer runt omkring dem har den här filmen lyckats och jag vet att jag tidigare tragglat långa resonemang om hur viktiga filmer som belyser olika orättvisor är, om historiska händelser som inte under några som helst omständigheter får glömmas bort och den här filmen faller definitivt inom de ramarna!

Rekommenderas å det starkaste!

Tommy Söderberg