Vill du köpa filmen kan
du t.ex. göra det här:

Jag hade väldigt stora förväntningar på den här filmen, kanske eftersom jag anser att den första borde räknas till en av de absolut bästa filmerna hittills det här decenniet.
Vad möts man då av? Jo, till en början är allt frid och fröjd då filmen tycks följa ungefär samma tema som man lärde sig att älska i den första filmen. Jag pratar då om kidnappningen och genomgången av regler osv. Eleverna får välja om de vill delta eller inte, givetvis finns det någon som totalvägrar - adjöss med honom! Nytt för den här gången är att de är sammanlinkade två och två via sina halsband a la wedlock, kul twist tyckte jag.

Sen slutar likheterna - tyvärr! För det som följer är knappast nåt att hänga i julgranen. Istället för att spinna vidare på den ohyggligt sjuka idén att låta ungdomarna döda varandra som skapades i första filmen har man här valt att mer eller mindre göra en krigsfilm där alla ska samarbeta föra att hitta och döda terroristen. Ofta är det väldigt saving-private-Ryan inspirerat. Inget ont om den filmen och egentligen inte om denna heller men det blir bara fel. Springa runt och skjuta och sedan köra med lite moralitet och asiatisk vishet funkar inte för mig. Jag vill ha nånting mer.
Nu ska det i ärlighetens namn sägas att krigsscenerna är mycket välgjorda och att blodet skvätter mycket realistiskt så det är trots allt inte helt bortkastad tid och att säga att filmen är dålig är att överdriva.

Nä, filmen är bra, men den lever inte upp till det man hade förväntat sig. Kanske beror det på att Kinji Fukasaku inte hann färdigställa sin film eller kanske på att filmen är alltför politisk utan att nå ända fram. Se den för säkerhets skull!

Tommy Söderberg