Vill du köpa filmen kan
du t.ex. göra det här:

2005-10-11

Få filmer är lika omtalade som den här. Kanske beror det till viss del på dess otillgänglighet, kanske beror det på att den faktiskt är ganska unik i sitt sammanhang. Den har blivit anklagad för att vara snuff och ryktet säger att regissören Fred Vogel fick sin film beslagtagen när han skulle ta in den i Kanada för en visning på en mässa. Det lär också ha kostat honom tio timmar av hans frihet i finkan. Tilläggas kan också att han tydligen inte fick filmen med sig därifrån.

Nåja, ska man jämföra filmen med något annat ligger kanske Guinea Pig: the Devils experiment nära till hands. Dokumentärkänslan vill jag dock påstå är mycket bättre i August Underground och det är väldigt få saker som avslöjar att det här faktiskt inte är på riktigt. Bilden är sunkig precis som den skulle vara om den verkligen var äkta och filmad med en medioker videokamera. Offren uppför sig som om deras sista stund var kommen och gärningsmännen verkar hur sjuka i huvudet och sadistiska som helst. Det är klart att de verkligen njuter av att tillfredställa sina lustar och dessutom skratta åt de hjälplösa offrens plågor.

Visst är filmen i princip unik, men hur stark är den egentligen? För en luttrad filmrecensent som jag, som mer eller mindre har specialiserat sig på udda och våldsamma filmer, tenderar den faktiskt att bli lite ointressant emellanåt. Det är för mycket ovidkommande scener som inte tillför några obehagskänslor. Trots detta inser jag att det är just dessa scener som bidrar till att verklighetsillusionen blir så stark. Man får följa gärningsmännen i lust och nöd så att säga. För den normala filmtittaren vågar jag dock påstå att det här är riktigt påfrestande för psyket och filmens tagline ”The sickest film ever made” ligger nära tillhands.

En stark film helt klart!

Tommy Söderberg