Vill du köpa filmen kan
du t.ex. göra det här:

2005-07-10

Så långt är berättelserna lika men sedan är det mycket som skiljer sig åt och på ett sätt är det väl bra, för det finns få saker som är så meningslösa som att göra en ren kopia av en äldre film när man gör en remake.

1976 gjorde Carpenter, ni vet mannen som även ligger bakom Halloween, In the Mouth of Madness och Vampires och som producerat bland annat Halloween 3, denna film. Det var den 8:e filmen han regisserade och den 3:e han skrev. I Carpenters version är hjälten en svart helyllepolis som har sin första dag i tjänst efter någon form av ledighet och den farliga brottslingen ombord på fångtransporten en vit man som tycks ha som signaturmelodi att fråga alla om de har cigg. Skurkarna i Carpenters version är ett gangstergäng som förklarat krig mot polisen sedan sex av deras medlemmar dödats i en polisinsats och som dessutom vill hämnas att ytterligare en gängmedlem dödas av en arg pappa som just tagit sin tillflykt till stationen.

I versionen från 2005 är hjälten en vit helylle polisman som haft kontorstjänst sedan han vid ett gripande fattade ett beslut som kostade ett par av hans kollegor livet. Den legendariske fången är en gangsterboss som precis gripits för att i en kyrka, under pågående gudstjänst, mördat en polis. De som belägrar stationen är oärliga poliser som vill försäkra sig om att denna gangster inte pekar ut dem i en rättegång och är beredda att döda alla som står i vägen för detta.

I remaken har man försökt sig på några små twistar i berättelsen, men de lyckas inte överraska utan känns mest ganska uppenbara. Förutom det innehåller manuset färre logiska luckor i den nya versionen än i den gamla, folk känns visserligen som klichéer i båda men det är färre som beter sig jättemärkligt. Nu hävdar jag inte att manuset i den nya är ett mästerverk eller att det inte finns brister, för det gör det absolut. Till exempel känns det osannolikt att en så stor grupp poliser skulle vara så oärliga utan att det läckt ut, eller att de skulle kunna sätta igång en operation mot en polisstation utan att deras överordnade skulle bli nyfikna.

Å andra sidan är det lika ologiskt att ett ”street gang” skulle vara passiva när en av deras kompisar skjuts ned för att sedan, när kompisen är död börja jaga hans mördare.

Carpenter har även skrivit musiken till denna film (1976) och den sätter stämningen direkt. Det är ännu enklare än ledmotivet till Halloween men lika effektfullt. Faktum är att det är något i Carpenters film som får den att kännas brutalare på något sätt. Kanske är det för att den inte är lika snygg och därmed känns verkligare, eller för att slagsmålen inte känns lika välkoreograferade. Dessutom finns ett mått av desperation i Carpenters version som jag inte riktigt upplever i remaken.

Jag nämnde tidigare att det var mycket som skiljer sig åt mellan dessa filmer, men ändå finns förstås även likheter utöver grundberättelsen. Det finns scener som är kopierade nästan rakt av, fast i något andra sammanhang och med andra karaktärer, som en hyllning till originalet kanske?

Remaken är, som så ofta, snygg och rätt bra berättad. Den är tekniskt väl genomförd och har en mycket högre budget men den saknar mycket av känslan, stämningen som finns i Carpenters original. Detta även om Carpenters film innehåller ett par inte allt för imponerande skådespelarinsatser och ett gangstergäng som, när de skjuter sönder polisstationen, lyckas träffa varje pappershög på varje skrivbord och orsakar ett snöoväder av papper (en rätt skojig scen).

Slutsatsen kommer att bli att originalet från 1976 är klart mycket bättre än remaken (vilket kanske inte är helt oväntat) men att även den går att se. Dock får man väl säga att det märks att Carpenter inte var jätterutinerad när han gjorde denna film, men det är inte Jean-François Richet heller, med endast 3 regisserade filmer innan denna.

Tobias Eggeby