Recensions-exet sponsrat av:

Jimmy Johansson

2009-06-07

En del av det roliga med att skriva om film är att man ibland inte har en aning om vad man ger sig in på, en helt okänd rulle kan vara det där mästerverket man går hela livet och väntar på eller också har man hittat ytterliggare en rulle dynga som man känner sig nödgad att skriva om. Den här filmen faller förstås inte inom någon av dessa båda ytterligheter, men om jag skulle placera den någonstans på skalan skulle den nog hamna någonstans mellan mitten och den översta delen på skalan. Jag gillar det här helt enkelt, jag tycker det är roligt och det finns en nerv i dialogen som går igenom och fram till mig som åskådare.

Denna dialog kanske inte alltid levereras av de bästa skådespelarna som finns att uppbringa, men det är å andra sidan lite av charmen också. Man känner att man hamnat mitt i verkligheten och så till vida är faktiskt skådespelarna trovärdiga. Det känns lite som en novellfilm som skulle kunna vara med i något ungdomsprogram för att belysa problemen med arbetslöshet etc. etc. Det finns en helhet med filmen, som känns genomtänkt. Det är inte bara något som är ihopslängt och filmat med några kompisar, det känns i alla fall inte så. Det finns en tanke och jag tycker mig uppfatta ett underliggande budskap.

Förutom dialogen, som skapar andemeningen mellan raderna får vi också ta del av en berättarröst av Arkusan själv, hur han tänker i olika situationer och vilka fantasier han egentligen har. Detta fungerar som en sorts smakförstärkare till det övriga och det är också han som presenterar de andra karaktärerna för oss. Man har nog haft roligt när man kommit på namnen och även om jag personligen inte är någon virtuos när det gäller att komma ihåg namn kommer alltid namnet ”Ronkas” att följa med mig. Det är ett namn som är lite typiskt för den här filmen och mycket av det som avhandlas handlar också om onani i olika former. Det finns tydligen hur mycket som helst att avhandla när det gäller det ämnet och här verkar man ha samlat alltihop. En kul grej är förresten den ”mupp” (som de säger i filmen) som samlar sin sperma i en burk under sängen, det bara måste vara en vandringsägen, för jag kan minnas att jag hörde någonting liknande i min ungdom.

Nåja, när filmen är slut – den är endast 52 minuter lång, så förstår man vad den egentligen ville säga. Det är cynism och samhällskritik maskerat med komik. Det handlar om ungdomar som inte har någonstans att ta vägen och som ägnar sin tid åt att onanera och att fantisera om att brudarna kommer fram och frågar om killarna vill knulla med dem. En fullständigt briljant visualisering av de stora ungdomsproblemen av idag alltså!

Tommy Söderberg