Recensions-exet är sponsrat av

och vill du köpa filmen kan du t.ex. göra det här:

2011-11-09

Jag slog upp det franska ordet ”amer” som utgör titeln av den här filmen med hjälp av en av Internets alla tjänster för ändamålet och kom fram till att det betyder ungefär ”bitter”. Det passar rätt bra med filmens kontext även om jag kanske inte kan förklara det i ord. Det är mer en sådan där känsla som man få ibland av bildspråket och musiken kombinerad. Det känns bittert helt enkelt.

Det är också en smula bittert, åtminstone för min personliga del, att jag inte uppskattade filmen mer än vad jag gjorde. Jag hade byggt upp otroliga förväntningar och tyvärr föll den lite platt. Man försöker sälja den som en giallo – en italiensk thriller, trots att den är fransk men det har jag verkligen inget emot. Jag anser inte att man måste följa terminologin strängt och det finns flera franska och spanska filmer som är mer giallo än de italienska ekvivalenterna.

Men jag kan inte få det till en giallo ändå, åtminstone inte i konventionell mening. Det finns visserligen mysterier längs vägen men ingen utpräglad röd tråd och definitivt inget mordmysterium som den mest stereotypiska giallon brukar ha. Den är däremot väldigt vackert filmad och det är där behållningen kommer in i bilden. Det är sexuellt insinuerat mest hela tiden. Nja, kanske inte precis i början av historien som handlar om flickan innan hon blir kvinna så att säga. Denna del påminde mig dock en smula om Mario Bavas antologi Black Sabbath, och då i synnerhet the Drop of Water. Men att jämföra den här med ett sådant mästerverk känns lite som ett helgerån, en skymf faktiskt. Det påminner men kommer ändå inte i närheten av intensiteten i Mario Bavas film.

Och däri ligger lite av problematiken med hela filmen. Den är tråkig och det är oerhört svårt att intressera sig för den. Allt krut tycks ha lagts på bildspråket (som är magnifikt) på bekostnad av ett intressant innehåll. Det är synd, för det fanns onekligen potential att skapa något klassiskt.

Tommy Söderberg