Recensions-exet sponsrat av

och vill du köpa filmen kan du t.ex. göra det här:

2010-11-13

Charles Dickens skrev den här berättelsen redan på 1800-talet och den gavs ut första gången 1843 så det handlar ingalunda om någon ny historia. Ska man vara lite elak mot dagens författare så vet jag inte ens om någon skulle kunna klara av att konstruera en historia med en sådan finess och sensmoral som den här historien besitter. Jag kan visserligen inte påstå att jag har läst den någon gång, men är man bara någorlunda allmänbildad bör man nog känna till andemeningen i den. Om den snåle och grinige gamle mannen som får en uppenbarelse, eller tre egentligen, och som sedermera förändrar sitt liv och leverne och inser den sanna meningen med julen.

Det är heller inte första gången den filmatiseras, och om jag minns rätt finns det till och en version från Disney tidigare, där Scrooge gestaltas av Joakim Von Anka (Uncle Scrooge eller Scrooge McDuck på engelska) och där Benjamin Syrsa spelar en central roll som guide genom historierna. Inte olikt den roll han gjorde i den magnifika filmen om Pinocchio!

Hur som helst är det en mycket gripande berättelse och det är inte utan att ögonvrårna hålls fuktiga mest hela tiden av det som Scrooge upplever. Delvis kan man tycka att han förtjänar att återuppleva en del av det han faktiskt blir varse under sina uppenbarelser men samtidigt vilar det en ton av sympati över alltihop, en tanke om julens sanna budskap. Det är en tid för förståelse, förlåtelse, empati och givmildhet! För visst ligger det lite av en egen belöning i att göra andra människor glada och att bjuda lite på sig själv?

”Disney borgar för kvalitet”

När jag först fick filmen i min hand och läste lite snabbt på den förvånades jag över att en Disneyproduktion såsom denna faktiskt hade en åldersgräns och att den låg på elva år! Disney brukar ju annars vara ganska synonymt med rätt så sockersöta historier och inget ont i det egentligen så länge man är medveten om vad man får. Men efter att ha sett filmen förstår jag verkligen varför den här har belagts med en högre åldersgräns. Det är inte otäckt eller så någon gång, men historien är ändå så pass komplicerad och innehåller så vuxna teman att det nog krävs lite mer för att man ska kunna ta till sig den och förstå vad det faktiskt handlar om. Och jag tror inte att den här filmen ska ses av någon som inte förstå och kan ta till sig budskapet i den.

Det finns inga direkta överraskningar längs vägen oavsett om man är bekant med Dickens berättelse eller inte. Man förstår att historien vill förmedla att lyckan inte kan köpas för penningar och att gemenskapen i glädjens högtid är det som räknas när det väl gäller och att det värsta utanförskapet är det som man kan utsätta sig själv för. Att inte släppa in någon annan på livet är en ensam väg att vandra och kan bara filmen påverka en enda människa i rätt riktning har den gjort sitt jobb väl!

Visuellt är den mycket välgjord och det finns många hisnande sekvenser. Får man tro på extramaterialet är många delar av filmen bokstavligen identiska med boken och det säger väl kanske en del av Dickens författarskap och visioner. Men också en del om Robert Zemeckis som har sett till att ge liv åt det i detta animerade filmformat där skådespelarna spelar rollerna för att sedan skicka över informationen till en dator som gör resten av jobbet så att säga. Det blir ett mycket vackert resultat och om Disney borgar för något annat än sockersöta historier så är det här med klargjort att det är kvalitet!

I rollerna ser vi storheter som Jim Carrey, Gary Oldman, Colin Firth och Bob Hoskins och det är inga dåliga namn. Man kan väl inte säga att man känner igen dem ur alla vinklar och vrår men att det är de som har gett liv åt animationerna råder det ingen som helst tvekan om. Det är mycket levande och en film som jag verkligen rekommenderar alla att se så här i juletider!

Tommy Söderberg