Fanatisk Film - Recensioner

På en liten ö bedrivs ett sadistiskt kvinnofängelse. Det finns 99 kvinnor där och alla har fråntagits sina namn och identifierar sig själv numera bara med ett nummer. Minsta lilla felsteg eller brott mot reglerna bestraffas hårt och det finns ingen nåd att få. Efter ett mystiskt dödsfall kommer det en inspektör till fängelset för att se över deras metoder, hon upptäcker de sadistiska bestraffningsmetoderna och ser genast till att lätta på reglementet, något som inte uppskattas av fängelsechefen. Hon försöker fånga fångarnas förtroende genom att prata med dem och visa vänlighet och medmänsklighet, men frågan är om inte kvinnorna redan mist förtroendet för rättvisan till den milda grad att de är bortom räddning.

2011-03-01

Jag har ingen aning om hur många versioner av den här filmen det finns, ett helt gäng olika omslag och utgåvor finns det i alla fall. Njutafilms utgåva innehåller två versioner av filmen, en engelskspråkig softcoreversion och en fransk hardcorevariant. Jag har tittat på båda versionerna för att kunna få en uppfattning om hur de skiljer sig och det finns egentligen ingenting av värde i den oklippta och ”hårdare” versionen. Det enda som skiljer är att man har klippt in lite närbilder på penetrering etc. Tyvärr är det alltför uppenbart att det rör sig om helt andra skådespelare (och skådespelerskor) än de som egentligen besitter roller. Det är till och med ganska klumpiga peruker emellanåt. En rödhårig tjej är plötsligt inte korthårig och inte ens rödhårig längre när hon sätts på inför kamerorna. Ganska meningslöst enligt min bok, jag föredrar den snällare varianten!

Det påstås att det här är kungen bland Women in Prison filmerna och det finns väl lite som talar för det kanske. Det är vackert filmat och miljöerna är magnifika! Det känns som en blandning mellan ett fängelse och en bestraffningsanstalt (om ni förstår vad jag menar). Det är lite fångläger över det hela och inte så mycket fängelse kanske. Det är svårt att beskriva.

"miljöerna är magnifika"

Brudarna är snygga och man skulle önska att de visade lite mer av sina kroppar. Jag inser hur sexistiskt det där låter men en del av poängen med den här typen av film är ju att få se lite fagra kvinnokroppar i olika miljöer. Gärna omotiverade duschscener och sådant. Tyvärr förkommer inget sådant överhuvudtaget och inte ens några tuttar får man se. Jag tror att jag räknade till två eller tre bröstvårtor i hela filmen och det är på tok för lite. Nu menar jag inte att det måste vara råpornografiskt för att vara bra och sevärd men lite känsla för sadism skulle jag ha velat ha. Det finns ingen direkt maktkamp mellan fångarna och den lilla interaktion som sker mellan fångvaktare och fångar är inte särskilt explicit – möjligen om man hänvisar till hardcoreversionen.

Till slut får vi oss lite djungelfilm också när några av kvinnorna till slut rymmer. Det är ingen spoiler att säga detta eftersom det varken tillför eller avlägsnar någon vital handling. Här hade funnits tillfälle att bjuda på lite sleaze kanske men detta undviks effektivt, lite trist men så är det. Alla Jess Francos filmer är uppenbarligen inte fyllda med nakna kvinnokroppar, det har jag lärt mig av filmen. Underhållande på sätt och vis och helt klart en film som bör finnas i referensramen för en WIP-intresserad filmtittare, men lite mer tuttar hade jag nog velat se.

Tommy Söderberg