Fanatisk Film - Recensioner

När saker och ting inte längre kan bli värre för Pusit, han förlorar jobbet, har skulder upp över öronen och allmän misär inträffar vad helst som händer honom, får till slut en vändning. Någon ringer på hans mobil och erbjuder honom chansen att vinna en hiskelig massa pengar. Allt han behöver göra är att klara tretton utmaningar så ska han bli enormt rik. Spelets regler är dock hårda, misslyckas han blir han med ett uppdrag blir han av med allt han hittills tjänat in, avslöjar han spelet för någon händer samma sak. Dessutom har han alltid valet att självmant ge upp. De första uppdragen visar sig vara relativt lätta men blir värre och mer utmanande både fysiskt och psykiskt ju närmare slutet han kommer.

2010-01-24

Det är nog tänkt att det här ska vara någon form av thriller eller skräckfilm då den faktiskt är ganska makaber, men jag tolkar istället den som en mycket svart komedi där man kan skratta åt allt elände istället. Dessutom är det faktiskt ganska komiskt hur en del av uppdragen framställs, inte för att det blir lättare att utföra dem för det, men cynismen är ibland så utmärkande att man inte kan ta det på något annat sätt än komiskt. Lägg också till en del klichékomik och bilden är fullständigt klar.

I övrigt är historien både originell och inte. Någonstans i bakgrunden ligger inspirationen från dokusåpornas och förnedrings- TV:ns värld men man har även vävt in snuffmyten på sätt och vis. Några få personer betalar för att få se huvudpersonen våndas över de beslut han tvingas göra, beslut som ibland kan innebära att människor dör.

Att filmen är thailändsk gör kanske att en del människor har svårt att ta den till sig. Dels för att språket är betydligt mer främmande än engelska i vårt västerländska samhälle, men också för att det både film- och mer allmänkulturellt finns skillnader som inte är helt självklara alla gånger. Den medfödda respekten för äldre eller en utpräglad hövlighet mot överordnade chefer etc. bara för att nämna några exempel.

Men även om jag gillar det här så betyder det inte att allt är guld med filmen. Framåt slutet kommer till exempel några relativt plumpa referenser till Bondskurkeri, vilket jag inte riktigt tycker passar in i historien alls faktiskt. Man hittar också på någon form av moraliserande historia som man förvisso kanske inte behöver ta ställning till, men som likväl blir lite irriterade. Vad som är bra är dock att det finns något att tänka på efter att filmen slutat. Allt är inte helt självklart, vilka människor som egentligen haft betydelse för intrigen, hur länge spelet pågått och om det finns något underliggande motiv mer än att tjäna ruskigt mycket pengar på företeelsen? Totalt världsherravälde ligger ju i linje med Bondreferenserna…

Se den!

Tommy Söderberg