2010
CD
Porto Franco Records PFR005

Seth Augustus är en singer/songwriter, ursprungligen från Boston men är sedan många år bosatt i San Francisco. Detta är hans debut album, fast om jag har förstått det rätt så gavs detta album ut redan förra året, dock i begränsad omfattning, och detta är såvitt jag förstår en mera ”officiell” utgåva. Och tur var det, för annars hade vi nog varit ännu fler som hade missat denna mycket underhållande platta.

Denna utgåva kom till efter att Augustus i San Francisco i slutet på 90-talet träffade bluesmannen Paul Pena som kom att bli hans mentor och den drivande kraften bakom Augustus musikaliska skapande fram till sin död 2005. Och det är ur dennes lärdomar som Augustus har producerat denna annorlunda och mycket underhållande musikaliska tilldragelse.

Det hela är en sorts råbarkad och opolerad swamp blues med ett tydligt folkligt anslag, ungefär som ett destillat draget ur en mixtur på Tony Joe White och Tom Waits om man nu kan föreställa sig det. Det är sparsamt orkestrerat, med tyngdpunkten på det akustiska och mera sporadiskt förekommande elektrifiering, i form av gitarr, bas och precussion, men det förekommer också både tuvan banjo och dito fiddle, varianter på dessa instrument från det sibirisk/mongoliska folkslaget Tuvan, en av de influenser som Augustus hämtade från Pena.

Lägg till detta Augustus rossliga röst, som en hes John Hiatt ungefär, udda melodier med mustiga, märkliga men samtidigt också på något outgrundligt sätt jordnära texter och vips så har vi ett recept som har givit mig en av årets mest intressanta och spännande musikaliska upplevelser. Samtliga nio spår är skrivna av Augustus själv, han har också spelat nästan alla instrument själv och dessutom producerat i stort sett hela rasket också (en mycket naken och enkel men i sammanhanget också effektiv produktion åt lo-fi hållet till, helt utan några som helst åthävor och effekter), så ni förstår att detta är en mycket personlig och intim skapelse.

Och det gör det bara ännu mer inbjudande och spännande att lyssna på. Det är inte helt enkel musik att ta till sig, den kräver uppmärksamhet och lite insats från lyssnaren för att komma underfund med. På det sättet påminner Augustus om en annan udda figur i musikvärlden, nämligen Johnny Dowd som också tar sig an musikskapandet på samma personliga och helt egna sätt. Båda herrarna gör musik som det bara inte går att lyssna lite förstrött till, då funkar den inte, utan det gäller att ge sig hän som lyssnare också, då finns chansen att man får sig till livs en mycket spännande och givande upplevelse.

Allra bäst funkar detta recept i de låtar som lutar mer åt det tyngre bluesiga än det mer bräckligt folkliga hållet, som Slim Sam, Cherry Rose och titelspåret, även om också den lätt folkjazziga Big Cocoon tillhör favoritspåren. Men det finns egentligen inga dåliga spår på detta album, även om de fem övriga spåren inte håller riktigt samma höga klass som de ovan nämnda favoriterna. Det är, som jag också påpekat tidigare, inte helt enkelt att ta till sig den här musiken, och den kommer med säkerhet heller inte att tilltala vem som helst, det gäller att ha en lite äventyrlig och nyfiken inställning till upptäckandet av ny och udda musik för att kunna uppskatta den här plattan. Icke desto mindre så är Seth Augustus och hans debutalbum en av de mest spännande och intressanta nya musikaliska bekantskaper jag har gjort på bra länge och det räcker mer än väl för min del.

Roger Persson - 20101229