Först måste vi börja med att reda ut vad som egentligen ÄR bra film. Det första man tänker på är väl en personlig tolkning av vad man gillar, eller inte gillar för den delen. Fast personligen kan jag tycka illa om filmer och ändå samtidigt tycka de är bra. Frågan man måste ställa sig är "Vilket är syftet med filmen?". Det är det absolut viktigaste att tänka på. Det är av mindre betydelse vem som spelar huvudrollen eller hur bra effekterna är. Så vida inte syftet är att belysa just dessa saker.

Ett bra exempel är Pink Flamingos som om man skulle bedöma skådespelarinsatser, foto osv. skulle få ett uruselt betyg. Försöker man däremot klargöra vad som är syftet med filmen kommer saken i ett annat läge. Om John Waters försökte göra en lättsam familjekomedi har han ju givetvis misslyckats och filmen skulle vara en total flopp. Nu är ju detta inte fallet, utan syftet var att göra en så äcklig och motbjudande film som möjligt. Då förstår ju var och en att denna till synes usla film faktiskt är riktigt bra!

Ett annat exempel man skulle kunna ta är Guinea Pig. Var syftet att göra ett historiskt epos är den klart misslyckad. Men som snuff imitation är den lysande.

Sen finns det ju givetvis andra faktorer som spelar in, oftast blir det ju faktiskt bättre om filmen är någorlunda välspelad och välregisserad. Effekterna som används får gärna kännas nya och fräscha. Musiken som används är också oftast extremt viktig. Fast allt det där tillhör ju egentligen filmkvalité och inte den egentliga filmen. Icke att förakta trots allt.

Påverkan sker också från yttre faktorer, det aktuella politiska läget och historiska händelser är två av dem. Det är ofta viktigt att ha kännedom om tiden när filmen gjordes då saker kan uppfattas helt olika beroende på när man ser dem. Ta t ex Chaplins the great dictator. Hade den filmen kommit idag så hade den förmodligen inte mottagits med speciellt öppna armar. Men om man ser den med utgångspunkt 1940 när filmen gjordes, upptäcker man ganska snart hur brilliant Chaplin egentligen driver med både Hitler och sin samtid. Sen finns där ju en hel del tidlös komik iden. Den funkar lika bra nu som då, i form av slapstick osv.

Ett annat exempel man kan använda är Fritz Langs Metropolis från 1927. När den kom var specialeffekterna remarkabla men tittar man på den nu ser de inte ut att vara mycket för världen. Betyder det att filmen är sämre nu än när den kom? Nej, åter igen måste man ta i beaktande att den faktiskt gjordes för nästan 80 år sedan och det är också intressant att se hur man framställde framtiden. Eller kanske snarare rädslan för framtiden.

Tommy Söderberg